Måndag och nya insikter

Jobb, jobb, jobb, som alla vardagar ser ut här. Det var full rulle på förmiddagen, men jag tog mig iaf i kragen och masade mig ut på en promenad. 🙂 Det blev skogen, då jag brukar slippa krampen i musklerna, kopplade till min högra höft. Det är jobbigare att gå på plan mark, då det hela tiden blir samma rörelse. I skogen blir stegen olika långa och man sätter fötterna olika, pga stenar och rötter. Det måste ju även bli en mer allsidig ben/höftträning tänker jag. Jag fick till dryga 45 minuter, utan några problem.

Det är nog över stock och sten, varvat med lite annan träning som gäller för att bygga upp min kropp igen.

Min stig korsade elljusspåret och där varnades för motionsspår… Är faran den att man kan drabbas av iver att motionera tro!? 😉

Då min Withings body+ (personvåg), strular och inte vill koppla upp sig på wifi, om jag inte installerar om den, innan varje vägning, så beställde jag en ny idag. Samma märke, men en mer uppdaterad modell så klart. Jag kunde avstå den för nästan 5 000 kr iaf. 🙂
Nu blev det en, Withings body comp, som ska levereras hem till dörren i veckan.

Söndag, soligt och helt underbart

Barnbarnen på 12 och 8 år, har sovit här och vid 9.30 tog sambon med dem på en cykeltur upp i skogen, medan jag tvättade ur odlingshinkar, för vinterförvaring.

När de kom tillbaka grillade vi hamburgare och pannbröd. Jag gjorde en liten laxburgare, som jag la i ett litet pannbröd med sallad, men nä det fanns ingen matlust, så jag åt inte upp hela.

Artorosen i höften gjorde sig påmind, så jag tog en Ipren, för ovanlighetens skull, för att kunna jobba smärtfritt.

Ungarna lekte så bra utomhus, så vi fick mycket gjort. Vi tog upp den sista potatisen och slutförde ett ”dike” med spalje, dit vindruvan ska få flytta i vår.
Det blev bra med motion, bl.a med att skotta jord i skottkärran, köra iväg och skotta ur, dryga 12 000 steg, vilket är väldig många steg, som mitt liv ser ut just nu.

När de åkte hem på sena eftermiddagen, var vi alla väldigt nöjda, med helgen och vad vi hunnit med. 🙂

Nu har vi precis ätit middag, kycklingköttbullar i tomatsås, vilket bara blev lite av för min del, då ingen riktig matlust infann sig denna gång heller. Jag får backa upp med en proteinröra med banan, lite senare, för att få upp proteinintaget.

Liten uppdatering efter första sprutan

I onsdags tog jag min första spruta med 0,25 ml Ozempic. Det var lite pirrigt innan, men det var en baggis. Nålen var så tunn att den inte ens stack till.
Jag tog den vid lunch och redan på kvällen var suget borta. Det var och är fortfarande en konstig känsla, men det är så skönt att kunna sitta i soffan på kvällarna, utan att vrida sig, för att kroppen skriker efter något att äta. 🙂 Jag har ännu inte känt av några biverkningar, men i och med att magen och tarmarna jobbar saktare nu, har jag inte haft behov av att göra nummer två, sedan jag tog sprutan, men i dag fredag kom det. 😉

Första dagen på min behandling!

I morse var jag lite nervig, först till tandläkaren, för den årliga kontrollen och sedan hem och ta injektionspennan, båda lika nervkittlande.

Tandläkaren hade inget att anmärka på och glad blev jag för det.

Injektionen gick också bra. Jag kikade på min instruktionsfilm på datorn och följde de olika stegen, samtidigt som jag fixade det. Den jättesmala kanylen kändes inte ens, när jag stack in den i maghullet.

Min vikthistorik lite kort

Jag har varit Viktväktarna trogen i omgångar under många år, vilket kostat mig tusentals kronor. Jag har gått ner till min målvikt tre gånger under de senaste 20 åren och senast 2018 och alla gånger, sakta men säkert ätit upp mig igen. Jag har verkligen kämpat, men som jag hörde någon säga.
”Om jag gått en språkkurs i ett år och inte lärt mig något, skulle jag inte ha fortsatt, men med vikten lever man på hoppet hela tiden och bara fortsätter”.


Den högsta vikten jag haft är 89 kg och det var innan jag gick ner första svängen för många år sedan.

Det var lite historik och i morgon ska jag ta min första dos Ozempic!
Då går det mot ett hälsosammare leverne och förhoppningsvis en lättnad för mina artrosleder, som slipper hålla upp min nu, på tok för tunga kropp.

Läkemedelsbehandling mot obesitas

I slutet av augusti var jag med på en provapåvecka hos Viktdoktorn. Det är ett program där man behandlas med läkemedel mot obesitas, eller som de flesta känner det som, kronisk fetma.

Jag bestämde mig ganska snabbt att detta var något för mig, men jag bad dem sätta upp mig på väntelista till nästa start, innan jul. Vi har precis behövt byta ut tvättmaskin och torktumlare och i våras köpte vi en solcellsanläggning, så jag kände att vi behövde bygga på vår buffert, för ev andra haverier, innan start. Det kostar ju en hel del att gå detta program + att medicinerna inte är subventionerade.

För några veckor sedan hittade jag på en annan, liknande tjänst, Yasen som bygger på en app, där man chattar med behandlaren, i stället för via zoommöten, som Viktdoktorn erbjuder.
Jag vet ändå med mig att jag inte skulle prioritera två timmar på zoom i veckan och med en månadskostnad, 600 kr mindre var valet lätt.

I veckan var jag till sjukhuset och lämnade sex rör blod, så att läkaren kunde göra en bedömning om jag var lämplig för behandling eller ej.
Alla prover såg bra ut, jag låg aningen lågt på D-vitamin och så klart hade jag fetmagrad 1, dvs en vikt som är en risk för hälsan.
Det krävs ett BMI på 30 eller mer och jag låg strax över 30.

Jag är nu godkänd och har i dag hämtat ut min första injektionspenna med, Ozempic.

Då jag inte vet hur min kropp reagerar på den och jag har en del åtaganden måndag – onsdag förmiddag, så tar jag den efter det.
Jag har aldrig medvetet stuckit en nål i mig själv eller någon annan och det känns lite nervöst, måste jag medge. Nu har jag betalt en väldigt dyr peng och jag vill investera i en hälsosammare kropp och göra det lättare för mina artrosleder, så jag måste övervinna rädslan. Med risk för att det blir en hel bok avslutar jag för i dag och återkommer med lite om min vikthistorik. 🙂